Ikväll slog vi till med #2 på IMDB:s lista, nämligen Gudfadern. Jag har för övrigt börjat fundera på hur smart det är att arbeta sig neråt på listan, vi kanske borde börjat på #100 och sen arbetat oss uppåt? En liten parentes bara. Om Nyckeln till frihet är en film som jag har sett otalet gånger, så är Gudfadern motsatsen. Jag har aldrig tidigare sett den, mer än den lösryckta men ack så berömda scenen med hästhuvudet i sängen. Jag visste inte om den faktiskt är bra eller om det bara är nostalgiker som röstar upp den. Min make och tillika kompanjon i filmtittandet hade inte heller sett den och kunde således inga indikationer ge. Förväntningarna var obefintliga.
Och mja. Det är inte den film jag skulle ranka som nummer två av alla som finns. Men jag fattar att den var banbrytande med längd och allt. Jag fick dock inte riktigt kläm på tidsmarkörerna, men det beror troligen mer på bristande allmänbildning. Historien engagerade mig, på sina ställen glimtade det till och blev helt magiskt bra men som helhet blir det ändå ett nja.
Som vanligt visar jag dessutom prov på min oförmåga att göra enkla ordkopplingar. Jag har aldrig kopplat titeln Gudfadern till fenomenet att vara gudfar åt någon. Jag trodde mer det var ett bildligt begrepp för familjens överhuvud, någon annan tanke har inte ens slagit mig. Men jag kopplade inte förrän alldeles nyligen att vinröd syftade på vins färg heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar